Typ snö

Hej Fredag! Idag är det typ snö ute men för övrigt himla trist väder. Jag går mest runt och talar om hur konstant trött jag är och för ett kort tag funderade jag på att slå igång sollampan som K en gång använt till ett verk. Använda lägenheten att ha egen ljusterapi i. Tänkte om, med tanke på hur mycket el den drar men tanken är icke dum, det är den icke. Dagarna på detta nya år springer även dom fram och förbi utan att det egentligen händer så mycket annat än jobb och ritning. Det får vara så nu.

Annonser

December

Glad december! Ojoj nu var det ett tag sen. Skyller på jobb. Helt slut. Det är alltid så den här tiden och är det någon gång kontorsarbete lockar överhuvudtaget så är det väl just nu, fast det är lite dubbelt det där, för samtidigt älskar jag allt ståhej i juletider med massor av allt. Massor blir det. Har grejat och pysslat en hel del men mycket av det är juleklappar och därför inte uppvisningsbara (mitt nya ord) just nu. Ändå känns den här decembern, det här året bättre än innan. Oftast brukar det vara osäkert på jobb, på hur det ska bli, diverse skolors arbetsprover som släpps och ger allmänt illamående ända till mars och det där nya, bättre året som väntar. För första gången har jag ingen panik över hur det kommer att bli. Jobbet fortsätter och kanske minns ni inlägget om Leksandsresan då jag var på intervju till en distansutbildning?  Jag kom in! och börjar där i januari. Skönt att veta vad som väntar. Dock har jag inte släppt den andra drömmen, men den får lov att flytta på sig och vänta tills jag känner att det är dags att ta tag i den. Just nu känns det bara så väldigt bra att veta att något fortsätter och börjar i januari istället för att allt tar slut eller kan ta slut som tidigare år.Det snöade ett tunt litet lager igår och så passade på att fota lillputthuset. Snön försvann på några timmar men kommer nog snart igen…

på återseende

Det rosa kortet

Detta är resultatet av beställningen på det rosa välkommen-till-världen kortet till en halvitaliensk (därav auguri) bäbb och stolta föräldrar. Då det blev riktigt tajt om tid valde jag samma motiv som på dopkortet som jag gjorde för ett tag sen. Lite tråkigt kanske men så fick det bli.  Nu har jag alltså gjort ett ljusblått- och ett ljusrosa bebiskort. Fick en idé om att efter dessa                     e x t r e m t  ”klassiska” pojke/flicka färger, att jag från och med nu, inte kommer att göra en färg/nyans mer än en gång, så nästa beställning får helt enkelt valfri kulör av alla övriga färger/nyanser. Kanske ett svart halloween-inspirerat kort med glada orangea pumpor skulle vara något? Eller kanske rött till adventbäbben? tänk på´t det kan bli något stort, att göra färger efter högtider och årstider när barnet kommer eller ska döpas istället för att bestämma färgerna efter vad vi envist ska synonymiera (ja påhittat men mycket målande ord ändå) med vilket kön ungen råkar fått.

På återseende

Ritning

Det blir mycket ritning nu, på alla lediga timmar jag skrapar ihop. Nu har jag dock tre dagar av långa pass men så fort det blir helg ska jag sätta mig igen. Det är så skönt att vara inne i en tecknarperiod för det var ett tag sen men jobbigt att bli avbruten och egentligen skulle jag bara vilja ta semester från livet i sisådär en månad eller tre och sitta ensam i ett torp någonstans och ha det knäpptyst runtomkring. Bara pausa allt som ska, bör och måste göras. Pausa alla människor, pausa tunnelbanetjattret, köpcentrumtjattret, radiotjattret, mobiltjattret, datatjattret och slå av tankar på allt annat som egentligen är jätteväsentligt och viktigt och noga och bara ha det tyst. Jättetyst.

 

Halloween

Snart är det dags. Jag är inte särskilt imponerad av USA men är det någon högtid jag önskade att jag vore en medlem i amerikastereotypfamilj från tv så är det under just Halloween. Jag älskar det. Att det finns de som gör en så stor grej av det. Allt från att göra otäcka papperssiluetter på fönstren, till att lägga godis i små specialdesignade påsar. Även om man kan se en hel del framgång på Halloweenfronten även i Sverige så är det inte all in, på samma sätt. Lagomlandet firar alldeles för lite.

Tacka vet jag om man bodde granne med en av dom i The American Scream, som för övrigt är en kul dokumentär man kan titta på om man som jag, är fascinerad av människor som är insnöade på ett speciellt område, i det här fallet, just halloween….

Det finns ett litet problem dock som jag skulle vara tvungen att utstå… Något som jag v e r k l i g e n inte gillar (är livrädd för) är masker och diverse läskiga ansikts-utklädnader på riktiga människor (vilket förmodligen kanske är den största halloween förknippade grejen-i-och-för-sig). Däremot dekorationer av alla de slag älskar jag, så om alla bara skippar Chuckymasken och karvar lite mönster i pumpor i stället är jag mer än nöjd. Här får ni lite inspiration på halloweensnäll (lagom) nivå.

Bild från

Bild från

Bild från

Bild från

Bild från

Bild från

Bild från

Bild från

Hej

Nu har jag varit tillbaka i Stockholmet nästan en vecka, men som de flesta gånger som jag åker och kommer tillbaka eller överhuvudtaget har semester så blir jag sjuk. En kavalkad av hostande, snorande och feber som känns varken som att det går över eller blir värre. Jag har jobbat ändå så det kanske är därför det varken går fram eller tillbaka. Idag är jag hemma hursomhelst och har sovit i tolv timmar. Tänkte boosta upp mig med diverse te och citron, en å annan film och förmodligen sova ännu mer.

H u r s o m h e l s t

Veckan i hemmaborta har varit bra, med årlig höstmarknad och trevliga stunder med vännor och till och med en karusell. Träffat släkten och pratat, pratat och pratat. Pratar nog aldrig så mycket som när jag är där. Känner att jag vill tillbaka men på samma gång som att jag inte riktigt är klar här. Det är så svårt att veta hur man ska göra och framförallt vad när dagarna springer fram och jobbet tar upp den mesta av tiden så att jag inte hinner tänka färdigt. Jag har alltid vetat vad jag vill göra, problemet är att jag måste få chansen att göra det och när det skjuts upp år efter år kommer tvivlet och kanske är det för lätt att ta en annan väg på slentrian. För att det är bekvämt. Så. Vi får se. Hur det blir. Hösten känns alltid lite sorglig då allt nytt ska börja, nya jobb nya skolor och en slags fortsättning som inte kommer. Just nu är det ,håll ihop och vänta på våren.

Det har stått still lite i pysselverkstaden så tänkte visa en födelsedagspresent jag gjorde för någon månad sen. Mobilkamera är ingen höjdare men hann inte med. En porslinskål till en kattälskare, målad med glas/porslinspennor som sen ska härdas i ugn för att den skall kunna diskas.  Var väldans självsäker till en början och tänkte att det här är nog inte så svårt men schesus, det var nästan omöjligt att få linjerna raka trots att skålen inte alls var särskilt böjd, som att rita på en whiteboard vilket för övrigt måste vara totalt omöjligt om man är västerhänt. Så här blev resultatet iaf. Blev 3 kattpar runt om. Prickarna var enklast att måla så om det blir ett nästa projekt får det nog bli prickmönster på platt kakfat till ett annat födelsedagsbarn kanske.

 

För alla vet att gult är..

Hittade ett par finfina grenar på vägen hem för ett par veckor sedan. Kanske en smula tråkiga men man kan ju måla på allt.

Tråkiga grenar:

Roliga grenar:Jag har har alltid tyckt illa om gult och förmodligen är det den tidigare explosionen av gula kläder och gul inredning i var och vartannat skyltfönster som gjort att jag numera tycker att det faktiskt är en fin färg. Den är lite på låtsas sådär. Som att jag inte riktigt kan ta den på allvar och därför funkar den ypperligt, lite som ett torrt skämt. Om man jämför med svart färg.

Svart är: hej, jag är den mest köpta färgen i diverse grejor.
medan gul är mer: TADAAAaa!!! (och i smyg, vi köper inte in så mycket i den färgen för den är så… så…..GUL)

just så.

Kvällspromenad i Mälarhöjden

jag har liksom slutat att ”gå ut och gå”och de enstaka gånger jag gör det, utan att vara på väg någonstans särskild, undrar jag alltid varför jag inte gör det oftare. Har inte ens sett denna perfekta picnincplats förrän nu och då har vi bott här i snart fyra år och stället ligger kanske 500-600 meter från ytterdörren.

Det är lite så Stockholm funkar för mig. Jag kan gå samma gata 100 gånger, från punkt a till punkt b, aldrig mindre aldrig längre och de gånger jag råkar närma mig c kommer det alltid som en överraskning att det faktiskt fortsätter här. Det finns något mer där, bakom hem, bakom jobb, det där -vadsomhelst, bakom. Det är synd bara att det går så långt emellan gångerna att jag glömmer bort att titta efter något annat än det jag är van vid.

Kanske är det därför jag vill vara kvar här, för att allt kommer i små små doser, utplacerat som blåbärssoppestopp på vägen. Kanske är det därför jag inte vill vara kvar här, för att jag vill lära känna något så mycket så att jag blir van och här känns det helt omöjligt för detaljerna är gömda eller flyttas på så snabbt.

Kanske är det som att ge upp något man trodde på. Ge med sig, ge vika. Kanske sker detta nu bara av slentrian för att misslyckandet inte gått över. Kanske är det bäst att fortsätta ett tag till, tills man glömmer bort vad som var det viktiga. Ett tag till. Idag i alla fall. Gå till jobbet för att komma hem.

Ibland måste man

få lyssna på gammal halvhård musik som typ Meta och gammelhäftiga VNV Nation jättehögt i någon annans hörlurar som blir rädd att de ska sprängas och äta jättemycket mjölkchoklad fast man är laktosintolerant och skratta åt att tro att det ens kommer att bli en beach 2013.

När vissa dagar aldrig tar slut eller där andra tar vid och det är samma som föregående och man till slut inte kommer ihåg om det är igår eller idag men att det blir en imorgon och att då kanske, kanske det kommer hända något nytt som gör att man vet att det är en annan dag.

Det är på dessa dagar, de som är som igår och idag och som de kommer bli imorgon som man ibland måste få lyssna på gammal halvhård musik som Meta och gammelhäftiga VNV Nation jättehögt i någon annans hörlurar som blir rädd att de ska sprängas och äta jättemycket mjölkchoklad fast man är laktosintolerant och skratta åt att tro att det ens kommer att bli en beach 2013.