Kvällspromenad i Mälarhöjden

jag har liksom slutat att ”gå ut och gå”och de enstaka gånger jag gör det, utan att vara på väg någonstans särskild, undrar jag alltid varför jag inte gör det oftare. Har inte ens sett denna perfekta picnincplats förrän nu och då har vi bott här i snart fyra år och stället ligger kanske 500-600 meter från ytterdörren.

Det är lite så Stockholm funkar för mig. Jag kan gå samma gata 100 gånger, från punkt a till punkt b, aldrig mindre aldrig längre och de gånger jag råkar närma mig c kommer det alltid som en överraskning att det faktiskt fortsätter här. Det finns något mer där, bakom hem, bakom jobb, det där -vadsomhelst, bakom. Det är synd bara att det går så långt emellan gångerna att jag glömmer bort att titta efter något annat än det jag är van vid.

Kanske är det därför jag vill vara kvar här, för att allt kommer i små små doser, utplacerat som blåbärssoppestopp på vägen. Kanske är det därför jag inte vill vara kvar här, för att jag vill lära känna något så mycket så att jag blir van och här känns det helt omöjligt för detaljerna är gömda eller flyttas på så snabbt.

Kanske är det som att ge upp något man trodde på. Ge med sig, ge vika. Kanske sker detta nu bara av slentrian för att misslyckandet inte gått över. Kanske är det bäst att fortsätta ett tag till, tills man glömmer bort vad som var det viktiga. Ett tag till. Idag i alla fall. Gå till jobbet för att komma hem.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s