Högen växer

är uppe i sjuttio stycken någonting och har lite mer än dubbelt kvar innan mitt riktiga projekt kan börja. Nu har jag även lindat in virknålen så att den blir tjockare att hålla i, vilket gör att min långfinger inte domnar bort så fort jag börjar. Men nu har jag slut på garn så det kommer att bli några dagar vila ifrån dem innan jag köper upp mig på ett nytt lager. Weho. Jag har så svårt att ägna mig åt ett projekt en längre tid, vill gärna att det ska bli färdigt med en gång och efter varje ruta tänker jag, bara en till, bara en till. Samma sak med en teckning eller en målning, jag ska bara, jag ska bara. Det var därför jag trodde att det skulle vara skönt att ha ett projekt med mormorsrutorna, just för att jag skulle kunna göra det när jag hade tid och att det framförallt får ta tid eftersom jag ska använda dom först när det är snö är det inte särskilt bråttom men i den här takten kommer jag nog vara klar inom ett par-tre veckor. Vilket förmodligen kommer leda till att när det väl blir snö har jag redan glömt bort att dom finns eller att projektet känns trist. Vi får väl se vart det hamnar.

 

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s